candycanechildren

 

Det skulle ju bli så rätt. Men det blev det inte.  Det blev fel. Superfel. Och nu försvinner jag igen.

Det känns som det avskyvärda ljuset av lågenergilampor. Sunkiga bunker-vibbar varje gång man tänder lampan. Dresden underground lajv fjorton gånger om dagen.

 

 

 

 

Saskia har ett namn med klang
Hon jobbar på ett pilsnerpang
Häller upp öl åt grabbarna
Grabbarna tycker hon är bra
Grabbarna tycker
Hon är bra

Sen är det inget mer med de’
Saskia hon är vindögd se
Fast hennes blick är ren och klar
Väcker den löje hos en var
Väcker den löje
Hos en var

Hon är tyst och obemärkt
Hennes öl är för mig stärkt
Men hon var vacker och när hon log
Så att man efter andan drog
Så att man efter
Andan drog

Jag lät min blick gå upptäcktsfärd
Och det var faktiskt mödan värd
Ju mer den såg ju mer den fann
Hon var ju rent otroligt grann
Hon var ju rent
Otroligt grann

Sen jag mig med en pilsner stärkt
Sade jag ”Fröken har ni märkt?
Har det ännu ej slagit er
att jag har iakttagit er?
Att jag har
Iakttagit er”

Hon sa ”Min herre det är sant
Orsaken är mig obekant”
Då tog jag mod till mig och sa
”När blir du ledig Saskia?
När blir du ledig
Saskia?”

Vi såg en film om romantik
Sen drack vi kaffe på et fik
Jag följde henne till hennes hus
I våra hjärtan brann ett ljus
I våra hjärtan
Brann ett ljus

Saskia hade sovalkov
Och hon var vacker när hon sov
Och vi var vakna mer än nog
Då hennes väckarklocka slog
Då hennes väckar-
klocka slog

Saskia är ett namn med klang
Hon jobbar på ett pilsnerpang
Hon ser i kors varthän hon ser
Men hon är vacker när hon ler
Ja hon är vacker
När hon ler

hon brydde sig inte ens om att jag alltid blundade när vi låg med varandra





/P

Skiter i det här nu. För dålig respons. Farväl.

 

 

 

Kram, Karl

 

 

Min mamma har upptäckt den här dagboken. Hon ringde och ville ge ge sin synvinkel på vad som hände den där natten för tio år sedan. Ge en kommentar över telefon på inlägget jag skrev med rubriken “några rader från i morse, innan jag somnade”

Inlägget som handlar om att jag minsann inte alls onanerade den natten. Stelt samtal.

 

Vi tar det teoretiskt först, och går vidare med praktiska exempel som avslutning så hela familjen förstår. I pedagogisk anda har jag kursiverat nyckelord, och ord som jag är stolt över att behärska i allmänhet.

 

En grundläggande fråga att avgöra är hur en avtalsförpliktelse uppkommer. Hur blir man förpliktad? Teoretiskt sätt är det fråga om ett samspel mellan den förpliktades vilja, uttrycket för dennes vilja (viljeförklaringen) och hur motparten uppfattar viljan (tilliten). På engelska kallas det här om Intention, expression och reliance. Problematiken uppstår när vilja, viljeförklaring och tillit inte harmonierar med varandra.

 

Det är en naturlig utgångspunkt att man blir förpliktad helt enkelt därför att man vill det. Att viljan bör bestämma hur man blir förpliktad samt förpliktelsens innebörd och omfång är kärnan i viljeteorin eller som den också kallas, viljedogmen. Viljan tänktes ha ”rättsskapade kraft”. Men detta är inte tillräckligt för att en förpliktelse skall uppkomma. Viljan måste nämligen också på något sätt ges till känna, den måste komma till uttryck så man kan ta till fasta på den. Intresset knyts nu i stället till uttrycket för viljan, viljeförklaringen. Det är inte viljan utan det är viljeförklaringen som medför att man blir förpliktad (förklaringsteorin). När intresset på detta sätt knyts till förklaringen, blir det naturligt att ta fasta på hur den uppfattas av den part som den är riktad till (tillitsteorin). Fäster man avgörande betydelse vid den tillit som förklaringen väcker hos mottagaren, kan den som avgivit förklaringen i åtskilliga bli förpliktad, även om han inte önskar det eller i vart fall i annan eller större utsträckning än vad han åsyftat.

 

Om, och i vad mån, viljeförklaringar och andra viljeuttryck skall tillerkännas rättsskapande kraft bestäms inte av viljan eller viljeuttrycket utan av de normer som samhället utvecklar för olika typsituationer och ytterst av rättsreglerna. Om någon handlar med vetskap om att dessa normer eller regler medför rättsverkan av ett uttalande eller uppträdande, kan man säga att han företar en rättshandling som ett uttryck för hans vilja att åstadkomma viss rättslig effekt (bundenhet till ett anbud, accept av annans anbud, en gåvoutfästelse, en garant för en annans prestation osv.). Såtillvida kan man se viljan som orsak till den rättsliga effekten.

 

Om man i stället inriktar uppmärksamheten på hur uttalanden och uppträdanden vanligen uppfattas och fastställer en rättslig effekt på grund av de faktiska förväntningarna som de givit upphov till, inträder den rättsliga effekten inte som ett resultat av viljan att rättsligt disponera utan snarare – och t.o.m. I bland trots en motsatt viljeinriktning – på grund av metkontrahentens tillit (tillitsteorin). Men även här gäller att metkontrahentens subjektiva inställning inte kan bli utslagsgivande. Det räcker inte med tilliten som sådan. Den måste också vara befogad, något som avgörs efter en subjektiv prövning. Tilliten kan därför, lika litet som viljan, generellt sägas ensam utgöra en grund för den rättsliga effekten.

 

För att illustrera vad jag menar ger jag följande exempel.

 

1. Antag att någon säger ”jag accepterar ditt anbud”. Då kan man normalt utgå från att den personen medvetet vill åstadkomma ett bindande avtal eftersom personen använt juridisk-tekniska begrepp, och sannolikt låtit rätt rolig.

2. Om vi i stället antar att någon skriftligt erbjuder sig att sälja sin bil för ett angivet pris, är det ytterst tveksamt om han därmed varit medveten om att det skriftliga erbjudandet har en bindande effekt. Det kan nog ofta vara så att han tror att han kan ångra sitt erbjudande. I denna situation inträffar den rättsliga effekten (bundenheten) normalt inte på grund av viljan i sig, utan på grund av en lagregel.

3. Antag att två parter muntligen kommer överens om försäljning av en fastighet för en miljon kronor och att parterna bekräftar affären med ett handslag. I denna situation kan man utg från att köparen fäst tillit till köpet. Men denna tillit r inte rättsligt sett befogad eftersom det finns ett legalt formkrav vid fastighetsköp – skriftligt undertecknande. Man är med andra ord inte bunden.

På väg mot Soldaten Svejk gav Maja föreläsningar i tunnelbanan över misstag annonsörer gjort.

Den här annonsen t.ex.

 

 

Saints and Sinners har antingen låtit någon av sina frisörer som (inte) kan photoshop göra den här annonsen. Eller också har de anlitat stans sämsta byrå.

Dels är hela idén med att annonsera med porträtt på det där viset dåligt. Sen är namnet på salongen dåligt. Sen är idén med skuggan av djävulssvansar dålig OCH det är skugga åt alla håll OCH att profilera en frisörsalong som streetwear-frisör är dåligt OCH de har stavat fel och skrivit “streatwearfrisör”.

 

 

Jag går in på Facebook.

17 nya meddelanden!

Jag är förstås skarpt kritisk till denna siffra. Jag förutsätter att minst fjorton av dessa inlägg är klubbutskick.

Trots denna medvetenhet blir jag faktiskt aningen besviken när ALLA sjutton meddelanden är från klubbar vars facebookgrupper jag varit dum nog att gå med i.

Fast jag stannar upp där och tänker efter! Varför skulle jag ha klickat “ja” åt grupper med namn som “Snusk Premiär”, “Tranny Olympics” , “Fashion Rocks På Berns” och “Rimini”?!

Alla dessa versalskrivna rubriker och gruppnamn intresserar mig lika mycket som reklam för tvättmedel eller diskmaskinstabletter på TV: inte det minsta! Jag kan omöjligt ha tryckt ja till dessa grupper. Faktum är att när jag har tvåsiffrigt antal gruppinbjudningar går jag in och klickar NO på alla utan att läsa namnet på dom.

Hur går det till? Hur kan Stureplan nässla sig in i min inkorg? Det begriper jag bara inte.

När jag öppnar inkorgen tappar mina ögon skärpan. Jag får död horisontblick som en robot och bockar mekaniskt och rutinerat av “markera som läst”-knappen.

Nu blev jag så arg när jag öppnade inkorgen för att ingen av de låt säga tre meddelanden jag väntar svar på hade trillat in, att jag läste igenom rubrikerna. Jag börjar uppifrån:

Imorgon smäller det!

Hej alla, nu börjar det dra ihop sig till fest…..

…..

B.O.R.I.NG. Next? Jag skulle aldrig någonsin i världen oavsett hur rastlös jag var öppna ett mail med rubriken “imorgon smäller det”. Så säger ni alltid! Imorgon smäller det och i övermorgon får jag ett tack alla för en fantastisk kväll trots att jag inte var där!!!

Nästa mejl…

TÄVLINGEN INSTÄLLD

Tyvärr så kommer inte tävlingen gå av, då den uppfatt…..

…..

Märk väl att här är avsändaren så angelägen med sitt buskap att han måste ta till versaler i rubriken. Vilken jävla tävling? Tänker jag först, men så tittar jag ner ett par rubriker och ser av samma avsändare rubriken TÄVLING TÄVLING TÄVLING. Åter igen, versalerna. För att det är så viktigt! Det handlar om Michael Jackson! Vi ska tävla i att klä ut oss till en död Michael Jackson! Smakfullt.

Vem går på maskerad anyway?

Och vilka är det som uppfattat den som kontroversiell? Vilken myndighet? Var inte tanken bakom temat att provocera?

På söndag kommer tack för att du kom-mejlen. Inga bilder från festen. Inget personligt tack till de vänner som faktisk dök upp. Bara en slarvig formulering om att det var så jävla röj pepp tagg och svett och jag får intrycket av att syftet med tack-mejlet verkar inte vara att tacka, utan att visa för alla som inte kom vad de gick miste om. Så att de kanske kommer nästa gång.

Klockan är så där mycket igen. Mina ögon svider så där av uttorkning och trötthet igen. Jag kunde ha gått och lagt mig för 6 timmar sedan men ligger hellre vaken tills fåglarna börjar sjunga. Det ligger i min natur att vända dygnet såhär, samtidigt som jag kan avundas dom som blir trötta vid kl tio på kvällen och stiger opp i ottan.

Tänker på några semestrar min familj spenderade i ett hus mitt ute i ingenstans. Två sovrum. Fast egentligen var de två rummen byggda som ett stort rum med en garderob som vägg. Det betyder att man bara låg någon meter ifrån föräldrarna och lyssnade till deras snarkningar.

Min mor är väldigt känslig för ljud när hon sover och jag visste att om jag rörde mig för mycket eller fick för mig att läsa en tidning skulle jag väcka henne.

Nu minns jag en scen ur min barndom som utspelar sig i precis en sån här miljö.

Jag var kanske tio-tolv år någonting och jag låg i sängen i mitt rum. Det här var hemma i stan. Där är också nära mellan sovrummen fast med två dörrar emellan. Men just den här kvällen var dörrarna öppna.

Jag minns att hela familjen låg till sängs var och en i sitt rum. Dörrarna öppna kanske för värmens (läs luftens) skull.

Jag led av eksem större delen av min barndom och låg som vanligt och kliade så lakanen blev fulla av blodfläckar.

Kliade tills det sved för bara när det började svida och blöda kunde jag sluta. Ungefär som med myggbett fast mycket värre.

Jag kliade och kliade så sängfjädrarna juckade.

Blir irriterad bara jag försöker skriva det men så minns jag mammas nervösa men bestämda röst. Lite för hög ton och otroligt osnyggt formulerat:

“Daniel!!! Vad det än är du håller på med där inne så får du sluta för jag kan inte somna av det där ljudet!!!”

Hon syftade på ljudet från sängen. Juckandet i dess fjädrar. Åh jag minns hur stum jag blev. Och irriterad. Hur jag tänkte: Vad antyder hon?!

Att jag ligger och runkar?!?!

Sån äckelkänsla i att hon antyder en sån sak. Att hon kan TRO en sån sak. Att hon SÄGER en sån sak och att hon formulerar sig så tafatt!!

Jag blev helt paff helt stum slutade klia och skämdes och blev irriterad på samma gång och tog aldrig upp det igen.

Sånna här pinsamma situationer kan jag plåga mig med i grubblande och repeterande av scener i huvudet i timmar. Kanske skulle börja ventilera det här. Som jag gjorde nu. Kanske kan vara nyttigt. Kanske kul att läsa, vissa grejer iallafall.

Kanske.

Nu satte de igång. Morgonfåglarna. Det är faktiskt sant!

Jag lovar.

God natt.

Kommer stort 2010:

- Opiater. Morfin och Kodein är sexigt. Skippa heroin, det känns folköl.

- Italo disco. Det nya svarta.

- Djur. Kolmården, Skansen eller Animal Planet gör det samma.

- Racketsporter. Det kan inte bli fel.

- Östeuropa. Они наши товарищи!

 

Stannar i förra decenniet:

- Syntetiska droger. För enkelt. Ger dålig hy.

- Idrottsupportrar. Osmakligt att se vuxna människor engagera sig på det sättet.

- Teater. Tveksamt om den konstformen går att ta till sig, någonsin.

- Jämställdhet. Männen har förlorat, och funnit sig. Nu drar vi ett streck över det.

Bubblare:

- Internet. Finns i både kabel- och trådlöst utförande. Fräscht!

- Brutna ben. Har en grov känsla över sig, inte helt rätt längre.

----

 

Translation

Big 2010

- Things no one has ever thought about before.

 

Not big at all

- Anything that makes you appear committed.

 

Går till ICA och handlar massvis med mat att bjuda min vän på. Jag är så otroligt oekonomisk. När kassörskan ber om fyrahundrade kronor höjer jag inte ens på ögonbrynen.

Pulsar dom tre kvarteren hem genom ett vintrigt Stockholm. Möter en vänlig granne utanför porten som erbjuder sig att bära en matkasse. Vi pratar om hur fin kvällen är och möter en annan granne.an är glad. Och pratglad. Han berättar att han tänker lämna Sverige för San Fransisco. Att han träffat en tjej i Paris för någon månad sen och att han är kär. Att han flyttade hem till Stockholm och hon hem till San Fransisco och att han skrivit ett långt brev som postades för fem dagar sen och borde vara framme nu. Att han har så ful handstil att han slängde första brevet och köpte sig en skrivmaskin för bara 250 kronor och att det är ett underskattat skrivredskap för människor med dålig handstil. Han räknar inte med något svar från sin kärlek för det har precis kommit till hans kännedom att en vän till honom träffat SAMMA tjej några dagar efter att han lämnat Paris och också blivit kär. Att hans vän också planerar åka till San Fransisco och att de skrattat åt saken och inte låtit det förstöra deras vänskap, men att reglerna gäller: först till kvarn. Därför ska han jobba så mycket han kan och spara sina pengar till en San Fransisco-biljett. Han förklarar att man får tre månaders visum i USA, sen måste man antingen åka över gränsen eller gifta sig. Han skrattar åt alternativen och åt sitt öde.

Jag blir alldeles rörd.

Lektionen pågår för fullt. En doktorand vid namn Stanley Greenstein målar upp färggranna bilder av hur Personuppgiftslagen skall tolkas. Är det missbruksmodellen som blir aktuell, eller är det kanske frågan om känsliga personuppgifter? Stanley pratar engagerat om Bodilfallet. Jag dricker en klunk ur min coke. Målar några hitte-påsymboler i mitt anteckningsblock.

 

Då händer det. Min telefon väcks till liv och börjar vissla och vibrera. Stanley stannar upp, trettio blickar vänds mot mig. Jag tappar min coke av ren chock. Det är inte möjligt. Jag hade glömt ställa in mobiltelefonen på ljudlös, och nu leker den hela havet stormar.

 

Efter några sekunder tystnar telefonen. Jag har ännu inte hunnit få den ur min ficka. Jeans blir så tighta när man sitter ner. Jag ser besvärat ner i bordet och mumlar något i stil med "fortsätt, låt inte mig störa". Inser hur dumt det lät och hafsar ur mig en ursäkt av något slag.

 

Ytterligare några sekunder senare är den blinkande plastbiten uppfiskad och inhalad. Den vilar i min hand. Det var inget telefonsamtal. Det var ett MMS. Kanske ett utav dom första MMS:en jag någonsin fått. Tekniken som aldrig slog igenom.

 

Plötsligt återgår min telefon till hela havet stormar-läge. Det blinkar och vibrerar och jag hoppar till av ren skräck. Jag blev tagen på sängen av min telefon. Ännu ett MMS har landat i min inkorg. Pinsamt!

 

Jag ber innerligt om ursäkt igen, men rösten bär sig inte helt. Går upp i falsett, vilket föranleder spridda fniss i lektionssalen. Jag ser på Stanley att han inte tycker det är okej. Inte okej alls faktiskt. Det tycker inte jag heller.

 

Petar ut batteriet ur min telefon för att vara säker på att inte råka ut för ännu ett missöde. Lektionen återgår till det normala och Stanley fortsätter förklara för oss hur Personuppgiftslagen är utformad. En stund senare har min puls kommit i fas, och jag tar en sipp ur min coke.

 

Efter lektionens slut petar jag åter in batteriet i min telefon och startar den. Jag tittar på de två MMS:en.

 

 

 

 

Det första MMS:et består av kvinna med särade ben. Skämmigt.

 

 

Det andra MMS:et innehåller en bild på förbrytaren själv. Med mycket besviken blick. Ungefär samma typ av blick som Stanley gav mig.

 

Blicken talar om förakt för att inte säga avsmak för mitt handlande, eller rättare sagt icke-handlande, i att lämna mobiltelefonen med ljudet på under lektionstid! Jag fick ta tunnelbanan själv.

 

Eftersom den här bloggen börjat göra sig ett namn, läs blivit en av de större mer välrenommerade bloggarna i mediasverige, har jag bestämt mig för att göra comeback, efter ett tags inaktivitet.

Här är jag, ett annat år än sist. Halvligger i min soffa och ser ut över mitt rum. Konsumtionshets. Jag har lite träningsvärk i benen och raggsockor på fötterna. Snart ska jag dricka kaffe, men först ska jag sitta här en stund och kanske pilla mig i naveln.

Louis XIV – Rolling Stone Original

Kaffe fyller en rätt stor men iontressant del av min vardag. Jag börjar var vardag med en kopp färskmald automatkaffe, jag har tryckt styrkan i max. Det motsvarar två klick. Ibland trycker jag även på knappen för mjölkpulver och den som gör drycken fri från socker. Det är kaffemaskinskombinationerna.

När jag dricker kaffe hemma gör jag det oftast svart. Ingen mjölk, aldrig socker. Ganska ofta har jag i lite mjölk, inte mycket, bara lite som gör drycken svalare. Aldrig socker.

När jag dricker kaffe med Karl på Wayne's Coffee i Norrköping tar jag alltid en mellanstor kopp mörkrost utan mjölk. Ingen mjölk, aldrig socker, alltid kladdkaka.

Dagens nostalgi:
Det var när jag bodde i Klockaretorpet, deep in the hood, som vi sist hade så mycket snö. Fyra år var jag, och vi byggde en hel sal i snöhögen traktorerna slängde ihop. Sen slogs vi.

OBS! Bilden är tagen vid ett annat tillfälle och har ingenting med
texten att göra och bör därför ej förknippas med denna.

/M

________________

Först kommer hon tro att jag skojar. Men jag kommer inte röra en min och gå närmare och närmare med kniven i luften. Sen kommer hon säga "Pontus, jag börjar bli rädd på riktigt". Då ler jag. Sänker kniven. Hon andas ut. Sen knuffar jag omkull henne. Pussar henne på munnen och hugger.. och hugger... blod.. varmt blod.. jag ler.. För för första gången har hon gett mig något annat än kyla.



/P

Det är ju en del personer som har frågat mig hur det ligger till med Europarättens företräde framför nationell lagstiftning. Så, varför inte publicera en kort promemoria jag skrivit i ämnet. I det aktuella fallet handlar det om ett EU-rättsligt (Fd. EG-rättsligt) direktiv inom området offentlig upphandling, där Sverige bara implementerat de frivilliga delarna. Håll till godo. Det är spännande skit.

DADA est un microbe vierge

Dada est contre la vie chère

Dada

société anonyme pour l'exploitation des idées

Dada a 391 attitudes et couleurs  différentes, suivant

le sexe du président

Il se transforme - affirme - dit en même temps le

contraire - sans importance - crie - pêche à la ligne

Dada est le caméléon du changement rapide et intressé

Dada est contre le futur, Dada est mort. Dada est idiot

Vive Dada, Dada nest pas une école littéraire hurle

Tristan TZARA

Ett litet morgonfynd på ansiktsboken:

Name:

Boycott Pepsi

Category:

Common Interest - Beliefs & Causes

Description:

Pepsi continues to sponsor not only unhealthy eating and drinking habits, but also the homosexual lifestyle. Join the group, sign the petition, boycott the products.

Nancy Renfroe

The logo is not the reason that I have boycotted them I did it beacuse they promote gay life. I have a friend who drinks this soda all the time, I knew that nothing I could say would do any good, so I sent this friend a copy of the facts of what Pepsi was promoting. I laughed when I saw them and they said they were going to the cokes, beacuse they did not want to have anything to do with any company who supported the gays.
See MoreMarch 18, 2009 at 3:53pm · Report

Kära Pete,


Din,
Evelyn

Kram, Karl

Gentle Touch – Once you used to