några rader från i morse, innan jag somnade
Klockan är så där mycket igen. Mina ögon svider så där av uttorkning och trötthet igen. Jag kunde ha gått och lagt mig för 6 timmar sedan men ligger hellre vaken tills fåglarna börjar sjunga. Det ligger i min natur att vända dygnet såhär, samtidigt som jag kan avundas dom som blir trötta vid kl tio på kvällen och stiger opp i ottan.
Tänker på några semestrar min familj spenderade i ett hus mitt ute i ingenstans. Två sovrum. Fast egentligen var de två rummen byggda som ett stort rum med en garderob som vägg. Det betyder att man bara låg någon meter ifrån föräldrarna och lyssnade till deras snarkningar.
Min mor är väldigt känslig för ljud när hon sover och jag visste att om jag rörde mig för mycket eller fick för mig att läsa en tidning skulle jag väcka henne.
Nu minns jag en scen ur min barndom som utspelar sig i precis en sån här miljö.
Jag var kanske tio-tolv år någonting och jag låg i sängen i mitt rum. Det här var hemma i stan. Där är också nära mellan sovrummen fast med två dörrar emellan. Men just den här kvällen var dörrarna öppna.
Jag minns att hela familjen låg till sängs var och en i sitt rum. Dörrarna öppna kanske för värmens (läs luftens) skull.
Jag led av eksem större delen av min barndom och låg som vanligt och kliade så lakanen blev fulla av blodfläckar.
Kliade tills det sved för bara när det började svida och blöda kunde jag sluta. Ungefär som med myggbett fast mycket värre.
Jag kliade och kliade så sängfjädrarna juckade.
Blir irriterad bara jag försöker skriva det men så minns jag mammas nervösa men bestämda röst. Lite för hög ton och otroligt osnyggt formulerat:
“Daniel!!! Vad det än är du håller på med där inne så får du sluta för jag kan inte somna av det där ljudet!!!”
Hon syftade på ljudet från sängen. Juckandet i dess fjädrar. Åh jag minns hur stum jag blev. Och irriterad. Hur jag tänkte: Vad antyder hon?!
Att jag ligger och runkar?!?!
Sån äckelkänsla i att hon antyder en sån sak. Att hon kan TRO en sån sak. Att hon SÄGER en sån sak och att hon formulerar sig så tafatt!!
Jag blev helt paff helt stum slutade klia och skämdes och blev irriterad på samma gång och tog aldrig upp det igen.
Sånna här pinsamma situationer kan jag plåga mig med i grubblande och repeterande av scener i huvudet i timmar. Kanske skulle börja ventilera det här. Som jag gjorde nu. Kanske kan vara nyttigt. Kanske kul att läsa, vissa grejer iallafall.
Kanske.
Nu satte de igång. Morgonfåglarna. Det är faktiskt sant!
Jag lovar.
God natt.
