candycanechildren

Främlingsfientligheten sprider sig som pesten i samhället. Flyktingar i allmänhet och muslimer i synnerhet pekas ut som några av vår tids stora demoner. Problemen i förorterna ses som en konsekvens av invandrarnas oförmåga att anpassa sig till den påstått överlägsna västvärlden. Med osanningar och rädsla som vapen vinner de främlingsfientliga mark.

Det enda media och makthavare är kapabla att sätta emot dessa krafter är att med antidemokratiska och fascistoida metoder göra dessa människor persona non grata med följd att sympati och offermentalitet sprider sig och ytterligare mark är vunnen.

Storebrorssamhället tar stormsteg framåt. Bodströmsamhället är ingen utopi, det är en realitet. Övervakning är en regel, inte ett undantag. Vi får våra mejl, SMS och vårt surfande är allmän vetskap för myndigheter och försvar. Våra banktransaktioner sparas och lagras, redo att användas mot oss när som helst. Vårt DNA likaså.

Vi syns på övervakningskameror både i det offentliga och det privata rummet. Ingen kommer undan i det nya Sverige. Yttrandefriheten tummas på och grundlagen bryts till förmån för vår kollektiva säkerhet.

Den ekonomiska krisen har resulterat i ett samhälle där stater i allt större utsträckning blandar sig i den ekonomiska sfären. De nationella budgetunderskotten slår nya rekord varje dag, pengar vilka någon gång måste betalas tillbaka. Regleringar är det nya modet. Privatiseringar är omodernt.

EU har skapat en frihandelszon i mångt och mycket finansierad av bidragspengar. Vi har skapat en stark inre marknad. Dessvärre är alla icke-anslutna länder uteslutna från denna marknad. De murar organisationen skulle bryta ner har i stället vuxit sig starkare än någonsin. EU-medborgarna är välkomna, ingen annan. Vi mot dom. Dom mot oss.

Det går utför, Vive la liberté.

Kram, Karl.

Inn-Hotell, Mosebacke Torg,

den 25 oktober 1954

"Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril, men den rymmer så mycket att Gud får ta till sin stora passare, om han vill sluta den. När barnet bereder sig på att dö, flyr änglarna till hans blick. Jag är nära, eftersom jag är tillbaka där allting började på Norrgärdet i Älvklareby.

Håller han sin hand över oss, bör han inte häpna inför det jordiska, ty i så fall krymper den till en dvärgs och förnekar sig själv. Det är mer skada att blommorna blir galna än människorna.

Min mor lämnade ing efter sex veckor, och min far åkte till Stockholm. Långt senare bad jag försynen att tvätta henne i varmt vatten med örter och kläda kroppen i vitt linne, innan mannen kom åt och jag blev till.

Var det efter lördagsdansen där rekryterna från Marma och Laxön slogs, söp och jagade flickor eller hittade de en lada och litet hö att ligga på?

Efteråt kan ingen få det ogjort. Låt det vara så att hon såg fläcken av blod på det vita. Den ville hon inte visa för honom, men men han skulle ändå säga att det bara var ett rosenblad som lagt sig för att vila där.

I byn tröttnade man först på sanningen och slängd den i älven. Sedan fastnade den i lögnen och de famnade varandra och liknade två edsvurna. Det var bröten som flottarna tog hand om.

Jag är en dålig människa och jag har sökt bot för det. Mitt främsta brott blir att jag förråder mig själv och mina kära. Det gör ont och jag ber om förlåtelse."

Så börjar  "Mitt namn skall vara Stig Dagerman" av Björn Ranelid. Han är en stor man, den där Ranelid.

Jag har varit i Norrköping hela helgen. Känns fint att vara hemma i Stockholmet igen.

Kram, Karl

Jag har det bra, mitt liv rullar på
Ibland har jag tråkigt, vad sakta tiden går
Men oftast har jag roligt, då känns allting bra
Idag är en bra dag, idag är det bra

Tänk om man satte allt i perspektiv
Man kunde vara fattig och sjuk i ett annat liv
Inte ha några vänner, familj eller nån hund
Ingen som bryr sig om en, ens för en liten stund

Men jag har det bra idag
Jag har det bra idag
Det är en vanlig dag och jag har det bra
Jag har det bra idag

Varje dag dör det människor
Gamla och unga, stora som små
Sånt är livet, svårt att göra något åt
Men just nu idag så har jag det bra

Jag har det bra idag
Jag har det bra idag
Det är en vanlig dag och jag har det bra
Jag har det bra idag

Allting handlar om relativitet
Man jämför sig och mäter om så i hemlighet
Men om vi slutar mäta oss med de som har det bäst
Skulle vi nog märka, vi lever i en fest

Jag har det bra idag
Jag har det bra idag
Det är en vanlig dag och jag har det bra
Jag har det bra idag

Jag vet inte om ni tycker som jag
Men just nu idag så har jag det bra

Jag har det bra idag
Jag har det bra idag
Det är en vanlig dag och jag har det bra
Jag har det bra idag

ulrik - en valig dag



/P

Det är sent på kvällen i mitten av oktober när jag ser Pontus uppenbara sig längst med drottninggatan. Han syns på långt håll genom sitt värmande leende. Vi slår oss ner på Wayne's Coffee och börjar småprata om allting och ingenting.

Vad har du alltid varit väldigt bra på?

"Flickor och att pussas. Jag är en riktig kvinnokarl jag. Vart jag än går söker damerna mitt sällskap. Är egentligen inget jag kan göra åt den saken, det är bara på jag är, så jag fungerar." Enligt uppgifter skall Pontus ha haft fler än 3,000 kvinnor i sitt liv, vilket placerar honom i samma liga som B.la. Gene Simmons och Ron Jeremy.

Vilken är din hittills bästa ålder?

"5 år. Det ägde. Klättrade i träd för första gången. Satt där uppe hela dagarna och njöt av den friska luften, tuggandes på något äpple eller päron. Mina föräldrar har verkligen underbara träd att klättra i." Han var alltid en aktiv pojke vilket även föräldrarna kan instämma i. "Man visste varken upp eller ner med grabben" säger pappan och skrockar.

Du är ju en musikälskare. Kan du nämna fem kanalbytarlåtar?

"Ptja" svarar Pontus. "Det är en svår fråga eftersom jag försöker undvika musik jag inte tycker om, och i stället fokuserar på den musiken jag gillar." När Pontus var åtta år gammal fick han sin första gitarr, sedan dess har han synts flitigt i landets folkparker sommartid, spelandes och sjungandes för lyriska folkskaror men har under hösten dragit sig tillbaka in i studions värme. "Ni kan vänta en ny platta framåt våren. Den kommer bli mer personlig, mer text och mindre fest än dom tidigare" förklarar Pontus bestämt.

Vilken skådespelare spelar rollen som dig i filmen om ditt liv?

Sean Connery, svarar Pontus och skrattar. Pontus är nämligen inte typen som går runt och sväller. Han är en minimalismens man där rätt skall vara rätt, och där man får det man förtjänar, en styrka vilket många människor skulle gå över lik för att besitta.

hur förhåller du dig till spel och dobbel?

Jag har spelat blackjack tre gånger, vann små summor alla gånger. Så jag vill gärna ha det så. Att jag alltid vinner på blackjack. Därför spelar jag inte!

Har du varit med om något trauma i ditt liv?

Samtalet tar en dramatisk vändning när Pontus berättar hur han som barn, inte mer än ett par tre år gammal, ramlade ner för ett berg och slog i huvudet. Med hjälp av helikopterflyg anlände han till sjukhuset och läkarna lyckades rädda Pontus liv. Han berättar för mig hur han fortfarande får svårt att andas när han tänker på hur nära det var. "Det var verkligen tur att dom kom in så snabbt, annars hade han inte levt vid det här laget" sammanfattar Läkaren Leif Thorsson incidenten. Thorsson berättar även hur Pontus förra året kom förbi sjukhuset och lekte med barnen på avdelningen, som ett sätt att tacka för allt.

Vi kommer in på ämnet alkohol, ett känsligt ämne visar det sig.

"Jag har druckit mycket Long Island Ice Tea och jordgubbsdrinkar. Dom är goda och går ner lätt. Tyvärr brukar det svartna för mina ögon efter ett par stycken". Pontus berättar hur han ändras som person när han dricker "Jag blir verkligen en annan människa. En skrämmande människa, en människa jag inte vill vara." Polisregistren talar sitt tydliga språk. Misshandel, olaga hot, skadegörelse, allmänfattlig ödeläggelse. Listan kan göras mycket längre. "Det har gjort mig till en mycket fattig människa" förklarar Pontus. "Fattig på kärlek, på känslor".

Men så skiner han upp. "Jag har slutat dricka nu. Vit sen förra våren. Det känns underbart att inte behöva alkoholen för att vara glad. Jag kan dansa, umgås och ha roligt ändå!"

Avslutningsvis frågar jag om det är något Pontus vill tillägga. Han svarar att han skrivit en dikt till en person som betyder mycket för honom.

i träden sitter hösten

på marken ligger frosten

i mitt hjärta finns du

sitter och ropar bu

- till anastasia

- - - - - - -

Kram, Karl