Tre månaders visum. Sen gifta sig eller åka över gränsen
Går till ICA och handlar massvis med mat att bjuda min vän på. Jag är så otroligt oekonomisk. När kassörskan ber om fyrahundrade kronor höjer jag inte ens på ögonbrynen.
Pulsar dom tre kvarteren hem genom ett vintrigt Stockholm. Möter en vänlig granne utanför porten som erbjuder sig att bära en matkasse. Vi pratar om hur fin kvällen är och möter en annan granne.an är glad. Och pratglad. Han berättar att han tänker lämna Sverige för San Fransisco. Att han träffat en tjej i Paris för någon månad sen och att han är kär. Att han flyttade hem till Stockholm och hon hem till San Fransisco och att han skrivit ett långt brev som postades för fem dagar sen och borde vara framme nu. Att han har så ful handstil att han slängde första brevet och köpte sig en skrivmaskin för bara 250 kronor och att det är ett underskattat skrivredskap för människor med dålig handstil. Han räknar inte med något svar från sin kärlek för det har precis kommit till hans kännedom att en vän till honom träffat SAMMA tjej några dagar efter att han lämnat Paris och också blivit kär. Att hans vän också planerar åka till San Fransisco och att de skrattat åt saken och inte låtit det förstöra deras vänskap, men att reglerna gäller: först till kvarn. Därför ska han jobba så mycket han kan och spara sina pengar till en San Fransisco-biljett. Han förklarar att man får tre månaders visum i USA, sen måste man antingen åka över gränsen eller gifta sig. Han skrattar åt alternativen och åt sitt öde.
Jag blir alldeles rörd.
