Dagens outfit + idrottsoutfit.
Överväger att sluta opp med att inspirera min omgivning med uttryck för fashion.
Det finns goda skäl: mitt kändisskap.
Gårdagens all feedback på den här bloggen, från folk på stan, är svår att hantera utan att det stiger mig åt huvudet. Jag vaknar och känner mig nästan lite paranoid. Tankarna far kors och tvärs. Jag börjar kritisera människors sätt gentemot mig. Ifrågasätta vilka som egentligen är mina “riktiga” vänner.
Varför är helt plötsligt Anton, Patric och Erik så jävla angelägna om att vi ska gå på Avatar i kväll? Till att börja med: är bio ett socialt sätt att umgås? Nej.
Kan vi inte ses hemma hos mig? Nej, de vill förmodligen bli sedda på stan i mitt sällskap.
Varför just Avatar? Det är en talk-about och de vill ha färsk kritik från deras nyblivne mediepersonlighet Karl-Wilhelm Andersson. Inte längre “Karl”.
Nu mera bloggaren, fashionistan och man skulle väl kunna säga journalisten och filmkritikern: Karl-Wilhelm Andersson.
Gamla klasskompisar jag inte träffat på hur länge som helst har plötsligt vägarna förbi, ytterst ytligt bekanta drar med sig tjejkompisar och lämnar snigelspår över halva stället. Ja, jag vet inte. Vet inte hur jag ska hantera allt det här.
Gömmer mig under min skepparmössa och rock i dag. Skippar mun helt. Det här börjar bli för mycket. För mycket på en gång. Tankarna far om att kanske operera näsan? Det har man väl rätt till som offentlig person om man haft komplex för dess runda tipp sen barnsben? Och så som solen tar idag är det nog lika bra att jag tar med ett paraply? Och någon dagens lunch kommer inte på tal! Får väl slänga i mig nåt piller som dämpar hungern.
________________
Kram, Karl
