candycanechildren

Det blir mörkt. Klockan är väl ungefär mitt i natten när jag går ut. Helt naken stirrar jag ut i det stora kolsvarta. Sätter mig på min bänk. Den är alldeles kall. Jag sveper in mig i mitt duntäcke, väljer en låt på min iPod, kanske en med Håkan eller band of horses. Tar en cigarett. Askan faller över duntäcket och jag inser det dumma i att sitta insvept i något så brandfarligt när jag röker.

Jag ser askan ligga på täcket och istället för att genast sopa bort den kommer jag på mig själv med att hitta på ursäkter till mor, imorgon när täcket har brunnit upp. "Min sänglampa ramlade ner i sängen och tände eld på det!"

Som tur är rycks jag ur mina tankegångar av ett tjut ur mörkret. Möjligen en uggla. Jag sopar bort askan och byter låt på min iPod. I det svarta mörkret är det lättare att föreställa sig saker. Mycket lättare. Utan allt ljus som stör mig är det jättelätt.
Jag tänker på hur det skulle vara om du var här. Med en hörlur i ena örat och en cigarett i handen. Hur det skulle vara om du delade duntäcket med mig. Vad skulle vi prata om? Skulle vi skratta och le? Skulle du sitta så nära mig som möjligt för att du är så rädd för mörkret? Skulle du vilja sitta där länge?
Sen gick jag och la mig, för det är ändå om natten som jag är tröttast.

/P