Främmande besök
han frågade om jag hade någonting att bjuda på i kylen. Jag skakde på huvudet och sa att där inne fanns bara BBQ-sås och potatis. Han sa att det inte gjorde något, att BBQ-sås var det bästa han visste och snart lapade han girigt i sig ur flaskan.
När han hade druckit sig otörstig hade jag satt mig ner på min säng. Han satte sig på golvet. Sen tittade vi på varandra. Säkert 10 minuter utan att yppa ett ord. Jag funderade på om jag skulle erbjuda mig själv att läsa högt ur Den gudomliga komedin för honom, men förslaget ville inte formulera sig i mitt sinne. I stället satt vi kvar. Andades. Luktade. Kände.
Efter ytterligare en lång stund ställde sig pojken upp och tog mig om axlarna. Han förklarade att hans ärende i min lägenhet gällde ett projekt han sysslade med. Jag förstod inte riktigt vad han pratade om, då han verkade påläst och använde ord så svåra att dom gick över mitt huvud. Men jag nickade och höll med så gott det gick. Hans monolog fyllde det tomrum jag själv hade försökt bryta mig ur. Rummet fylldes sakta av värme och omsorg. Jag kände mig påklädd trots min nakenhet.
När han hade beskrivit sitt projekt hörde jag hur han andades stötigt. Som om att han hade sprungit ett marathon trots att han de facto bara stått stilla med sina händer om mina axlar. Ljudet av hans arbetande lungor fick mig att känna den trygghet som finns hos barnet i sin moders sköte veckorna innan förlossning.
Sen gick pojken sin väg. Han lämnde dörren öppen. Jag satt naken kvar på min säng och kände tårarna forsa ner för mina kinder.
Kram, Karl
