truth doesn't make a noise
Jag kommer hem efterjobbet. Trött efter en lång arbetsdag, väntan på bussen och såklart efter själva bussresan. Hunger. Mat. En bit limpa. En bit panerad laxfilé. Citronpeppar. Chilisås. Riven ost. Jag känner hur värme sprids i mitt blod.
Mamma vid spisen. Hon verkar rätt glad. Lite stressad kanske, men hon är ju ändå en förälder. Kycklinggryta. Jag ska ingenting ha, min supermegamacka gjorde sitt.
För en gångs skulle hjälper jag till lite. Ställer fram tallrikar och dylika tingestar en måltid kräver. Jag känner mig rätt nöjd över mig själv. Lutar mig tillbaka i den stora fotöljen av skinn. Jag blundar och slappnar av.
Plötsligt välts hela den tillvaro jag nyss var så tillfreds med över ända. Oreda. Skrik. Stampande fötter. Någon har ännu en gång ställt in Soda Streamflaskan halvfull i kylen. Min mor gormar på, skyndar sig in i vardagsrummet. Jag och min syster hukar när Honmonstret börjar sin avhyvling. Saliven yr över oss och vi tvingas hålla för öronen. Temperaturen sjönk tio grader och lyfttrycket ökade med ett par hundra hPa.
Vi som vet med oss att vi är oskyldiga. Vi som inte medvetet ställer in en halvtom flaska i kylen, med avsikten att mor ska få dricka ljummet vatten, lämnar rummet. Jag beger mig till mitt rum, den plats i huset jag spenderar minst tid i.
Jag känner mig genast lite trött, så jag drar en fleecepläd över huvudet och slumrar stilla.
/M
Mamma vid spisen. Hon verkar rätt glad. Lite stressad kanske, men hon är ju ändå en förälder. Kycklinggryta. Jag ska ingenting ha, min supermegamacka gjorde sitt.
För en gångs skulle hjälper jag till lite. Ställer fram tallrikar och dylika tingestar en måltid kräver. Jag känner mig rätt nöjd över mig själv. Lutar mig tillbaka i den stora fotöljen av skinn. Jag blundar och slappnar av.
Plötsligt välts hela den tillvaro jag nyss var så tillfreds med över ända. Oreda. Skrik. Stampande fötter. Någon har ännu en gång ställt in Soda Streamflaskan halvfull i kylen. Min mor gormar på, skyndar sig in i vardagsrummet. Jag och min syster hukar när Honmonstret börjar sin avhyvling. Saliven yr över oss och vi tvingas hålla för öronen. Temperaturen sjönk tio grader och lyfttrycket ökade med ett par hundra hPa.
Vi som vet med oss att vi är oskyldiga. Vi som inte medvetet ställer in en halvtom flaska i kylen, med avsikten att mor ska få dricka ljummet vatten, lämnar rummet. Jag beger mig till mitt rum, den plats i huset jag spenderar minst tid i.
Jag känner mig genast lite trött, så jag drar en fleecepläd över huvudet och slumrar stilla.
/M
Kommentarer
Trackback
